Ensam är stark?
Ja eller jag försöker intala mig det nu när jag kommer hem till en tom lägenhet, tar en tallrik fil och en macka och tittar på tv helt själv, går och lägger mig själv och stiger upp själv plus att jag inte har någon som skrattar åt allt konstigt jag säger och gör. Att Fredda har åkt till Åland över sommaren är en stor omställning och känslan av att jag har tappat nåt dröjer sig kvar, typ min högra arm eller nåt....
Fördelarna är ju att jag slipper bli överfallen i dörren när jag kommer hem och är svettig efter cykelturen och allmänt pissed off och trött, att jag får bestämma helt själv vad jag vill äta och när, att jag har hela sängen för mig själv och verkligen får sova hela nätterna (annars brukar Fredda ha som hobby att väcka mig när han kommer in och lägger sig 3 timmar efter att jag gjort det), det är mycket lättare att gå upp när man inte är avis för att han får ligga kvar och tryna och jag får titta på vad jag vill på tv!
Men jag väljer bort dessa fördelar närsomhelst för att få vara med min bästa vän och pojkvän! Som tur är så träffas vi snart, midsommar och sen direkt en veckas semester är det som ligger närmast. Det är kul att ha nåt att se fram emot men samtidigt går tiden så långsamt!
En seriös fråga. När i helvete ska man sluta få finnar? Jag är snart 24 och sköter min hud mycket bra, äter inte en massa godis och ändå ploppar de jävlarna upp. Jag kanske har en helt finnfri vecka i månaden och sen har jag alltid minst en eller två röda prickar som jag irriterar mig på. Jag trodde att när man var "vuxen" så skulle man inte ha tonårsproblem längre men icke......
Kram till er!
Livet
Förra året vid den här tiden förlorade mina gamla barndomsvänner sin pappa väldigt hastigt till en sjukdom. Det värsta som kunde hända hände. Efter det har jag haft en rädsla för att mina egna föräldrar ska drabbas av någon sjukdom och att de inte ska klara sig. Det är ju bara att erkänna att de är i en ålder som är mest utsatt för hjärtinfarkt, cancer, hjärt och kärlsjukdomar mm och jag är livrädd att nåt sånt ska drabba dem. Det värsta är att det känns som att jag bara går omkring och väntar på att få det där samtalet.... Speciellt pappa är jag orolig för, han har rökt i hela sitt liv och båda hans föräldrar dog i cancer vilker gör att oddsen inte ser speciellt bra ut.
Jag har själv aldrig haft nån rädsla för döden. Men förra sommaren ramlade jag (igen) av en häst och fick en rejäl hjärnskakning då hjälmen flög av och jag slog mig i huvudet. Efter det började jag tänka mer på hur sköra vi människor egentligen är. Det finns så stora krafter i rörelse där ute i världen och vi har verkligen inget att sätta emot i jämförelse. Tänk stål, sjukdomar, tyngdkraft och teknik mot hud, skelett, mjuka kroppsdelar och vetenskap. Så då bestämde jag mig för att börja vara mer rädd om mig själv och till exempel cykla med cykelhjälm. Gör jag det idag? Nä det gör jag inte, plus att jag har musik i öronen så att jag inte hör bilarna..... Återigen så glömmer man med tiden sin egen sårbarhet och lever i tron att man är odödlig.
Var på ett underbart bröllop i helgen i hemstaden Valdemarsvik för att skriva om något helt annat! Det var fint väder, underbar miljö och trevliga människor. Brudparet var jättefina och fick massa fina presenter. Fredda och jag var uppklädda och på strålande humör. Blev mycket prat om gamla minnen vilket var riktigt roligt! Kvällen flöt förbi i vitt vins tecken och jag drack väl ett glas eller två för mycket men jag tror jag lyckades dölja det ganska bra för på vägen hem sen så vinglade jag typ över hela vägen och hängde på Fredda som blev väldigt förvånad då han inte märkt att jag var så onykter som jag faktiskt var.... Sen hade jag suttit inne på Robins rum hemma och pratat en massa med honom och sen dagen efter berättade jag samma saker för honom som jag sagt då utan att ha en aning om det! Pinsamt.
Det tråkiga med kvällen var att jag fick veta att min kompis Haidis pappa hade ramlat ner från ett träd och skadat sig väldigt illa. Ännu ett bevis på hur lätt hänt det är....Jag håller alla tummar för att det går bra nu.
Var rädda om er och kom ihåg att jag blir jättearg om det händer er nåt! Så, nu är det ingen som vågar bli sjuk eller skada sig : )
Försov mig imorse....
Men fan vad jag hatar att stressa på morgnarna, cyklar alltid hemifrån några minuter senare än jag borde vilket resulterar i att jag är jätteanfådd och svettig när jag kommer till tåget vilket inte är så kul. Då är det skönt att det är en bit att åka så man hinner varva ner. Tur att ingen kan höra mina tankar när jag cyklar på där i motvinden kan jag säga. Finns inget som gör mig på sämre humör än fysisk ansträngning tillsammans med kyla, motvind och stress! Och så klart då när man stressat ihjäl sig för att hinna med tåget så är det inställt så då får man ändå snällt vänta i en kvart innan nästa behagar komma. Då är det verkligen tur att ingen kan höra mina tankar.
Som ni ser så har jag sista tiden bytt utseende på bloggen vid varje inlägg och Cicci kommenterade igår detta och att det var en kul grej. Tyvärr måste jag erkänna att det bara är min beslutsångest som är i farten och inte ett medvetet beslut : ) . Men nu tror jag att jag ska hålla det så här ett tag.
I helgen ska vi till Viken för en släkträff ute i Gryt och helgen efter det ska vi till Viken igen för ovan nämnda Ciccis bröllop! Så det blir mycket åkande den här månaden men det är ju bara roliga saker som tur är.
Kram kram
Snor och rinnande ögon
En riktigt bra rubrik
Var på en jättetrevlig tjejkväll med Josse och Ellie i tisdags och vi snackade och drack en massa vin. Det roliga var att jag efter ca 3 glas kom på att jag inte får dricka alkohol eftersom jag käkar medecin för mina onda fötter för tillfället. Men då var ju skadan redan skedd så jag såg ingen anledning att sluta.... Kände mig ändå nästan helt nykter efter 4 glas och var hur pigg som helst, tills jag kom till Tullinge och skulle cykla hem i mörkret. Jag cyklade som en galning för jag tyckte det var lite läskigt med den mörka gångvägen utan en människa vilket resulterade i att alkoholen pumpades runt i kroppen. Så när jag kom hem kände jag mig typ riktigt packad och var helt slut så Fredda fick hjälpa mig med kläderna och lägga tandkräm på tandborsten! Sen slocknade jag på en gång.
Och så bowlade jag som sagt igår med jobbet och Fredda var på nån sportsbar och idag ska tjejerna på jobbet ha BH-skola med nån försöljare som kommer hit. Så Fredda ser jag i princip på morgonen när jag åker till jobbet och han ligger och sover nuförtiden. Imorgon är det iaf fredag och de dagarna är heliga så då får vi umgås.
Helgen ser också fullspäckad ut då vi ska till öppet hus på polishögskolan där brorsans ex går på lördag, samt ut och äta/festa med Freddas kompis Mumin som fyller år på kvällen. På söndagen kommer mormor hem till oss på lunch och det ska bli jättekul! Sen ska jag kanske och rida på söndageftermiddagen men det får vi se om jag orkar.
Kramar och hoppas ni får en bra dag!
Förfallet av självpresentationen
Jag har märkt en sak. Det går att applicera både på jobb och pojkvänner och det är en sanning få av oss vill erkänna.
När man påbörjar någonting vill man gärna visa sig från sin bästa sida och man går upp extra tidigt för att duscha, tar god tid på sig med sminkningen, väljer omsorgsfullt kläder och ser till att komma 10 minuter för tidigt till dejten/jobbet. "Falsk marknadsföring" som det också kan kallas, ha ha.
Efter ett par månader börjar man bli lite varm i kläderna och vet att man är behövd och att man inte längre måste anstränga sig så förbannat. Det är då det händer. Man börjar prioritera att sova den där extra halvtimme, drar på lite mascara under 5 min, sätter upp det flottiga håret i en hästsvans och slänger på sig gårdagens tröja för att sedan springa till tåget och komma till prick eller kanske fem över..... Vilket förfall!
Usch och fy men man orkar ju fan inte vara på topp jämt! Tur att det är en ny dag imorgon.
Mittemellan
Nu är det påsk och jag har redan börjat äta smågodis med ursäkten att vaddå det är ju faktiskt påsk! Men sen är det faktiskt inte schysst heller att jobbet har gått och köpt en skål stor som ett dopkar med godis och ställt fram. Faktum är att det är helt jäkla omänskligt och fel...men gott. Skålen kom fram igår och var då överfull, idag är det bara botten som är täckt av det godiset som ingen är så förtjust i. Är inte det helt sjukt! Vi är ca 15 personer som jobbar här men ändå liksom, att det gick så fort! Min del i glufsandet kan ändå sägas vara ganska liten och det känns ju bra. Känns så jäkla pissigt att jag inte kan gå och träna idag, var bara en gång förra veckan och jag vill verkligen inte komma ur min rutin nu med två gånger i veckan. Speciellt inte eftersom jag fuskat lite med både glass, godis och fet mat några dagar nu. Fan måste skärpa mig igen! Så lätt att halka tillbaka bara för att byxorna inte sitter lika tajt längre och då tro att det är okej.
På skärtorsdagen åker vi till Åland för att fira påsken där med freddas familj och det ska bli mysigt! Är kanske inte det bästa stället att åka till om man vill kunna tänka på vad man äter. Dels har vi utmaningen att bara ta sig över med ålandsfärjan där fazerchokladen regerar och man ser dignande buffé bord vart man än vänder sig. Sen har vi freddas mammas goda mat och det händer att man får två middagar per kväll om det är helg där! Sen är det ju som sagt påsk vilket med all säkerhet kommer innebära ett överflöd av godisskålar i hela huset samt att vi säkert kommer få ett påskägg eller nåt också. Och sen är det resan hem.... Men jag ska fösöka stå emot så gott jag kan :) Fan jag vet redan nu att jag kommer misslyckas.
Glad påsk!!
Relationer
Av alla mänskliga egenskaper man kan stöta på i en diskussion är nog ENVISHET den svåraste att ta sig runt. Argumenetet: jag tycker såhär och jag tänker inte ändra mig oavsett vad du än säger, är en hård vägg att bryta ner och i de flesta fall en utmaning lika stor som att riva berlinmuren för hand. Jag uppfattar mig själv som en relativt envis människa men har man stått öga mot öga med vad riktigt jävla istadig vill säga så blir man ganska ödmjuk inför sin egen envishet. Faktum är att jag känner mig som ett litet lamm i jämförelse...
Vår hamster är nog den bortskämdaste hamster i universum. Häromdagen åkte vi en och en halv timme för att komma till Bromma Zoo där dom har allt och lite till när det gäller hamstrar och vi köpte både en massa godis, mat, tugggrejer, ett rep att klättra i, en ny sandskål, hamster vadd att sova på med mera. Notan slutade på 250 kr.... Men ska det va så ska det!
Nu har jag bestämt när jag ska ha semester och vad som ska hända då! V.26 ska vi till Göteborg och kolla på AC/DC och göra stan. V.30 är det rockoff på åland och jag fyller år. V. 37 i början på september blir det Spanien för en veckas solsemester! Ska bli så skönt att få vara lite ledig . Skulle kunna ta allt på samma gång men jag tror det är bättre att dela upp det lite så man har nåt att se fram emot. En vecka sparar jag till hösten så man kan ta en weekend!
Kram och hej
Tjejkvällar!
Så viktiga men tyvärr så få. Om jag fick välja skulle jag vilja ha en i veckan minst för man behöver verkligen dessa tillfällen för sin mentala hälsas skull! Jag har två "tjejgäng" som jag hänger med och vi försöker träffas ungefär en gång i månaden och hitta på nåt. Mest blir det att vi sitter och dricker vin och äter nånstans på stan tills man måste åka hem och sova för att orka gå till jobbet dagen efter. Men jag älskar det! Det svåra är att få till en tid när alla kan träffas, och nu har ändå ingen av oss barn eller familj. Undrar hur man ska hinna leva sen? Men jag tror jag tänker alldeles för mycket på framtiden, det löser sig nog!
Fan vad jag är trött. Fredda har varit på Åland med Mattis några dagar och det betyder att den som tar hand om både hem och husdjur har varit borta och själv har jag sammanlagt varit hemma ca 3 timmar de här två dagarna innan jag gått och lagt mig. Så när jag kom hem igår stod vår lilla hamster Gorbie mot gallret och tittade anklagande på mig med nästan tom matskål och inget att göra förutom att springa i hjulet. Så med mycket dåligt samvete fyllde jag matskålen ,la in en liten majskolv som hon kan gnaga på, hängde upp en ny gnagpinne med frön och frukt samt hämtade både sallad pch gurka....Så nu ser det bra ut när fredda kommer iaf.... Jag är en dålig människa!
Snart är det helg och jag ska bara ta det lungt!
Hej hej
Jag är chockad
Det lönar sig tydligen att bloggstrejka för helt plötsligt har tre personer som jag inte vet vilka det är läst och kommenterat min blogg! Vad jag vet är det aldrig någon annan än fredda och typ linnea som har läst min blogg och så plötsligt ser jag att det är fler som har sett den. Hur kommer det sig? Iaf blir resultatet att jag inte kan bloggstrejka längre eftersom mitt enda krav var att jag skulle få en kommentar och det har ju uppfyllts nu. Och tur var väl det för jag måste berätta om igår : )
Igår kom min två väninnor Anna och Emma hem till mig för lite tacos och tjejsnack (sen att det blev tre avsnitt av sex and the city också behöver väl inte nämnas). Jag är ju numera karriärkvinna och min fritid inskränker sig till 3 ynka timmar varje dag ungefär som brukar tillbringas antingen på gymmet eller i koma på soffan. Så jag var mycket törstande efter lite socialt liv och vänskapligt pladder och det blev det med besked också. Men då jag skulle upp jättetidigt dagen efter så bröt vi upp halv tio och planen var att jag skulle gå och lägga mig. Jag gick och la mig ca 22, efter två timmars undrade varför i helvete jag inte somnade kom jag på att det kanske inte varit så smart att dricka ca 4 koppar te och 3 glas cola...Koffein+ sömn är ingen bra kombo. speciellt inte för mig som inte ens dricker kaffe!
För dig som undrade vad beach 2009 är så är det mycket riktigt ett pass i bodypump som börjar ikväll och som ska ta mig till stranden fler än 2 ggr i sommar! Det roligaste är att ikväll har jag lyckats lura med både Fredda och ev min bror Mattis och det ska bli så kul att se dem lida mohhaaa!
Hej då
Jag vägrar skriva mer tills jag får en kommentar!
Måndagsfeber
Puss och kram
Hej och åh vad det går!
Just nu är jag trött och har ont i huvudet men jag tröstar mig med att det är fredag och att jag snart får gå hem : ) I helgen ska jag bara sova och ta det lugnt, möjligen göra nånting som är roligt, tex shoppa! Har ju bara jobbat en och en halv vecka men är så himla trött. Inget hade kunnat förbereda mig på den omställningen det var att gå från att plugga på högskolan till att börja jobba!
Och jag måste säga att jag har haft allvarliga funderingar på om det verkligen är så här livet skall vara från och med nu? Upp tidigt för att sedan tillbringa hela dagen på jobbet och när du kommer hem ligger du som ett koma i soffan och orkar inte göra nånting. Och tänk sen när man har barn....Då ska du hämta och lämna, gå på möten hit och dit, skjutsa och coacha med mera. HUR ska man orka???? Och jag som vill ha en häst oxå, plus att fredda vill ha en hund. Är det rimligt att en så stor del av ens tid ska gå till måsten medans man har så lite tid till det man vill göra och det man mår bra av att göra?
Många frågor men inga svar i vuxenlivets mysterier...
kram och hej!
Islandshästridning med Fredda!
När vi kommer fram kvider han lite men tar ett djupt andetag och stiger ur bilen, väl inne i stallet ser han lite bortkommen ut där han står och väntar medan turledaren gör iordning hans häst. Efter ett tag går de ut på stallbacken och hon hjälper Fredda att komma upp på hästen och går sedan iväg för att hämta sin häst inne i stallet. Han ser lite nervös ut där han sitter och när jag kommer ut och ställer mig brevid med min häst frågar han varför gör den så och varför gör den så så fort hästen rör sig det minsta. När alla är klara så bär det iväg och jag ser att han slappar av lite, det här var väl inte så svårt, bara att hänga med ju.
Efter tio minuter frågar ledaren om vi vill prova att trava och det vill vi. Jag rider bakom fredda och när hans häst börjar trava ser jag hur tyglarna ganska direkt glider ur händerna och ett krampaktigt tag i sadeln formas, samtidigt ser jag hur han är på väg mer åt vänster i sadeln och tänker att nu åker han snart i backen så jag skriker att vi nog måste stanna och fredda hänger på me dett litet STOPP innan vi saktar av. hmmm det gick ju inte så bra så vi ger honom lite mer instruktioner och fösöker med tölt istället och det går det bättre. Han tycker att tölt var mycket roligare än trav säger han sen. Efter det både töltar och travar vi och går i skogar, sen kommer en galoppsträcka och fredda sätter sig först emot tvärt men efter lite övertalning går han med på att prova. Jag rider före så jag ser inte honom så bra och min häst drar iväg rätt fort men när vi saktar av ser jag att han sitter kvar och verkar tyckt att det var ganska häftigt, lite läskigt när det gick så fort men kul!
Jag har fruktansvärt roligt hela tiden och kan inte hjälpa att jag sitter och småfnissar lite hela tiden för situationen är så rolig och annorlunda. Jag menar min fotbollsfredda på en häst som är ute och galopperar i skogen! Efteråt är han supernöjd och tycket det var jätteroligt och det var det verkligen så nu blir det absolut fler gånger. För att vara en superovig och stel nybörjare måste jag säga att det gick väldigt bra för att vara första gången man sitter på en häst och både töltar och galopperar :)
Gud vad jag längtar efter en egen häst!
Trött in i märgen, kan man vara det?
Nu i sommar när jag dessutom är helt omgiven av nattmänniskor dygnet runt(freddas familj) så är det omöjligt att följa min egen sovcykel. Jag gjorde några tappra försök i början av sommaren och försökte smyga ner runt 11 men efter många "Va ska du redan gå och lägga dig" " Kom och drick te med oss istället" och diverse förvånade ögonkast så har jag nu gett upp alla försök till att sova mer än 6 timmar per natt och fogat mig i nattkulturen som råder i hushållet. Det är nämligen då man äter tillsammans, pysslar med olika saker vid köksbordet samtidigt som man dricker te och pratar. Det är ju väldigt trevligt såklart och det är oxå därför det är så svårt att slita sig och gå och lägga sig. De gånger jag har lyckats har det ändå slutat med att jag ligger och läser nån bra bok tills fredda kommer ner och lägger sig så det är hugget som stucket!
Dessutom kanske det snart blir mode med stora mörka ringar under ögonen....
kram
Vart tog den söta lilla sommaren vägen? Ingen som vet, ingen som vet...
Jaha då sitter man här och är inne på sin allra sista vecka på sommarjobbet. Jag har trivts bra i år och alla har varit snälla men det är inte utan att det börjar smaka trä att sitta och vända papper nu alltså. Så det ska bli väldigt skönt att komma tillbaka till studentlivet igen.....om det nu blir så.... Framtiden ser just nu lite osäker ut och jag vet inte alls vilken väg mitt liv kommer att ta de närmaste veckorna. Jag väntar nämligen besked från ett jobb jag har sökt. Här på åland! Som EU-handläggare! Får jag det jobbet kommer mitt liv aldrig att bli sig likt igen.
Spänningsfaktorn är nu så hög i mitt liv att symptomen inte väntat på att visa sig. Tre dagar innan jag skulle sjunga på min kompis Anettes bröllop började jag hicka okontrollerat på jobbet. Jag fick det inte att sluta och jag låter ungefär som en förkyld groda när jag hickar så det var nog lagom irriterande för de andra på kontoret. Mycket pinsamt. Två dagar innan började mitt vänstra ögonlock rycka, detta beteende eskalerade ju närmare bröllopet vi kom. Och faktiskt, under själva framträdandet, ryckte det värre än någonsin och bedarrade sedan för att sluta helt nån dag senare. Mycket konstigt. Kroppens vägar äro outgrundliga!
Den här veckan är sommarens sista hela vecka här på Åland och eftersom det är tisdag idag har jag bara tre dagar på mig att gå på piknick, bada, åka ut med en båt, festa hela natten på arken, indigo och dinos, åka ut till freddas stuga, åka till fannys stuga och äta pizza och basta, umgås med alla kompisar, käka på Wirrans och gå rida islandshäst. Såååå.... jag vet inte hur detta ska gå till men jag antar att jag får spara det till senare somrar då man förhoppningsvis har mer tid (yeha right!).
Men å andra sidan har jag ju hunnit med att äta på von knorring i solnedgången, badat på gröna udden och på nabben, turistat med Linnea och Henrik samt med Pappa, Tanja och Inga, varit på kvällskurs i ridning, jobbat åtta-halv fem varje dag, tittat på när freddas korplag spelar fotboll, haft tjejkväll med god mat och fest hos josse, haft mysiga filmkvällar hemma när det regnat, börjat brodera, syr en duk och ett annat hemligt projekt på gång. Ja jag har nog hunnit med en hel del ändå även fast det inte riktigt känns så nu.
Men det roliga tar ju inte slut här på Åland, i Stockholm vill jag sitta på en uteservering med tjejerna och dricka vin, gå på grönan och skansen, shoppa, gå på sex and the cityilmen, åka till Linköping och hälsa på Linnea och Henrik, kräftfiske i viken och mycket mer! Så det blir nog en bra höst oxå!
puss och kram
Finaste Roborowski...
Jag vet att han var liten men som veterinären sa "Kärlek har inte med storleken att göra".
Roborowski, jag hoppas du har det bra i hamsterhimlen....
Vår lilla hamster är förkyld :(
Jag är tillbaka på jobbet efter en veckas (egentligen två) sjukskrivning och det går bra förutom att jag har väldigt ont i ryggen och knaprar Burana 600 mg för att överleva....Men huvudet är nog bra i alla fall! Ingen yrsel eller illamående. Dessutom är det skönt att vara tillbaka i vardagen, även fast det är skitsvårt att komma upp på morgnarna!!!
Sommaren börjar obönhörligt gå mot sitt slut och jag har bara knappt tre veckor kvar att jobba fast å andra sidan brukar det ju vara fint även efter det att man har börjar skolan. Så jag kommer säkert få använding för den fina picknickorgen med tillbehör jag fick av fredda i födelsedagspresent i Stockholms alla parker! Jag hade en jättebrafödelsedag med presneter och en god tårta som freddas mamma gunilla hade bakat. Dessutom hade fredda bokat in mig på Stora chokladpaketet på Cleopatra spa till dagen efter mellan 11-14 vilket innebar chokladbad, helkroppsmassage och ansiktsbehandlig! Det var en kanonhärlig upplevelse :)
I helgen var pappa, tanja och inga och hälsade på oss här på Åland och helgen innan det var linnea och henrik här så nu har vi verkligen turistat runt här i mariehamn ordentligt! Det har varit jättekul men nu är man rätt trött på det faktiskt. Det var första gången som freddas föräldrar träffade en av mina med tjej och det var lite nervöst med det gick superbra och alla hade trevligt. Det kändes otroligt vuxet att sitta kvar efter middagen en hel kväll med sina föräldrar och umgås, prata och dricka istället för att som vanligt äta och sen dra iväg på nån fest. Men det var nice!
Puss puss
Önskelistan...
Okej här är några saker jag önskar mig:
Ny ridhjälm = Min skulle förmodligen kunna ta livet av mig har jag insett nu på ett smärtsamt sätt....
Ny säkerhetsväst = Min är som en tjockare tröja pga att jag haft det sen jag var typ 13.
OC box nr 4 = Tråkigt för jag har redan sett den på datorn men utan den är min samling inte komplett.
Presentkort på massage = Ge mig, ge mig, ge mig!
Härlig middag på fin resturang = Jag älskar mat så det är alltid uppsakattat!
Fallskärmshopp = Ja det är sant det skulle jag verkligen vilja testa nångång.
Minisemester = Okej nu kanske det börjar bli lite väl dyra önskningar här men det är bara en idé...
En ny större säng = Jag sover så gott här på nätterna när jag får sova för mig själv!
En egen häst = En önskan som aldrig blir för gammal för att användas, även fast jag aldrig får någon. Dessutom skulle du säkert köpa värsta öket så det är nog bäst att jag tar hand om det där själv :)
Presentkort på inredning = Alltid roligt att shoppa grejer till lägenheten.
Okej jag har grymt dålig fanatsi just nu men jag kan säga lite grejer som jag INTE vill ha!
Smycken = Har så många redan.
Kläder = Inte av dig älskling, inte av dig...
Köksgrejer = vem vill ha sånt?
Strumpor = Fast det kanske skulle kunna vara något när jag tänker efter... eller vad säger du mamma ;) ?
Ingen mer hamster, ingen chinchilla, ingen kanin och ingen hund = Det sparar vi till dina födelsedagar Fredda!
Hoppas det har varit till någon hjälp nu och tänk på att jag faktiskt inte är så svårflörtad som det verkar på dig på riktigt :)
kram kram
Aj aj aj!
Igår var första dagen på min kvällskurs i ridning här på Åland. Jag har varit allmänt dunderförkyld hela helgen och var på jobbet igår enbart för att med gott samvete kunna åka till stallet på kvällen. Jag kämpade mig igenom dagen med huvudvärk och en ständigt rinnande näsa men till sist blev det eftermiddag och dags att åka hem. Kursen började klockan sex och på vägen dit kände jag mig mycket förväntansfull. Väl där fick jag hästen Samson som var ny i stallet och en riktigt biff, då menar jag att han var stor alltså! men inte så hög utan mest grov och biffig. Dessutom var han väldigt pigg och när jag kom till hans box så fullkomligt prejade han ut mig så fort jag fått på honom grimman och jag tänkte lite nervöst att han nog kommer vara väldigt pigg att rida.
Samson visade sig vara väldigt trevlig att både sköta och rida, jag hade hamnat i den avancerade ridgruppen, alltså med dem som har ridit mycket vilket jag oxå har. Men nu var det ungefär ett år sedan, vilket jag berättade. Men men, här skulle det tränas för fulla muggar och det var dressyr med sittträning som gällde. Utan stibyglar....i galopp....på en volt (alltså en rund ring). Jag hade problem att hålla balansen redan i traven utan mina stigbyglar som vi hade fått lägga upp framför sadeln och Samson genade friskt med mig och jag jobbade som en galning med att hålla mig kvar och samtidigt få Samson att göra som jag ville, Jag gav honom dubbla signaler hela tiden och tyst viskade jag förlåt när jag för femtonde gången råkade rycka honom i munnen iett försök att hålla mig kvar på hans rygg. Sedan sa ridläraren: så fattar vi vänster galopp! Dum som jag var tänkte jag att jag minsann inte skulle vara sämre än någon annan och med tanken om att jag säkert skulle åka av så fattade jag vänster galopp.
Mycket rikttigt hann hästen knappt börja galoppera innan jag hängde på sidan som en fåne och funderade på om jag skulle försöka klänga mig upp igen eller om jag helt enkelt skulle glida av och sen hoppa upp igen. Jag valde det senare, mer eller mindre frivilligt.... Det vara bara det att det var exakt 8 år sedan jag ramlade av och man faller tydligen väldigt mycket tyngre som 23 än som 15. Herregud vilken duns ner i backen det blev. Min hjälm flög allvärldens väg innan jag knappt nuddat marken vilket ledde till att mitt bakhuvudet fick ta hela smällen. Samson tvärstannade och stod snällt och väntade till jag kravlat mig upp och det krävdes all min självbehärskning för att inte börja gråta. Efter att jag samlat mig några minuter satt jag upp igen och fortsatte galoppera även fast det snurrade lite när jag blundade. Denna gång MED stigbyglar. Resten av lektionen gick jättebra även fast jag inte orkade jobba så hårt som jag borde ha gjort. Sen borstade jag Samson och mockade hans box innan jag släppte ut honom.
När Fredrik sen kom och hämtade mig började jag faktiskt grina, jag vet inte varför för det gjorde inte så ont längre. Men förmodligen var det mycket av min stolthet som fick sig en törn, plus några dåliga minnen från att ramla av som gjorde att fördämingen släppte. Men det är sådant här som hör till ridingen för som min ridlärare sa när jag var liten: Man är ingen riktigt ryttare förrens man har ramlat av 100 gånger. Så nu har jag väl bara gissningsvis 80 gånger kvar då....jippie! Natten blev jobbig och det gjorde ont så fort jag rörde på mig och med en uppskrapad hårbotten med en jättebula är det inte så skönt att ligga på kudden. Så idag blev jag hemma från jobbet och vilar upp mig.
För jag måste ju vara pigg när jag åker till stallet ikväll igen :)
