Aj aj aj!
Övermod går före fall heter det ju....
Igår var första dagen på min kvällskurs i ridning här på Åland. Jag har varit allmänt dunderförkyld hela helgen och var på jobbet igår enbart för att med gott samvete kunna åka till stallet på kvällen. Jag kämpade mig igenom dagen med huvudvärk och en ständigt rinnande näsa men till sist blev det eftermiddag och dags att åka hem. Kursen började klockan sex och på vägen dit kände jag mig mycket förväntansfull. Väl där fick jag hästen Samson som var ny i stallet och en riktigt biff, då menar jag att han var stor alltså! men inte så hög utan mest grov och biffig. Dessutom var han väldigt pigg och när jag kom till hans box så fullkomligt prejade han ut mig så fort jag fått på honom grimman och jag tänkte lite nervöst att han nog kommer vara väldigt pigg att rida.
Samson visade sig vara väldigt trevlig att både sköta och rida, jag hade hamnat i den avancerade ridgruppen, alltså med dem som har ridit mycket vilket jag oxå har. Men nu var det ungefär ett år sedan, vilket jag berättade. Men men, här skulle det tränas för fulla muggar och det var dressyr med sittträning som gällde. Utan stibyglar....i galopp....på en volt (alltså en rund ring). Jag hade problem att hålla balansen redan i traven utan mina stigbyglar som vi hade fått lägga upp framför sadeln och Samson genade friskt med mig och jag jobbade som en galning med att hålla mig kvar och samtidigt få Samson att göra som jag ville, Jag gav honom dubbla signaler hela tiden och tyst viskade jag förlåt när jag för femtonde gången råkade rycka honom i munnen iett försök att hålla mig kvar på hans rygg. Sedan sa ridläraren: så fattar vi vänster galopp! Dum som jag var tänkte jag att jag minsann inte skulle vara sämre än någon annan och med tanken om att jag säkert skulle åka av så fattade jag vänster galopp.
Mycket rikttigt hann hästen knappt börja galoppera innan jag hängde på sidan som en fåne och funderade på om jag skulle försöka klänga mig upp igen eller om jag helt enkelt skulle glida av och sen hoppa upp igen. Jag valde det senare, mer eller mindre frivilligt.... Det vara bara det att det var exakt 8 år sedan jag ramlade av och man faller tydligen väldigt mycket tyngre som 23 än som 15. Herregud vilken duns ner i backen det blev. Min hjälm flög allvärldens väg innan jag knappt nuddat marken vilket ledde till att mitt bakhuvudet fick ta hela smällen. Samson tvärstannade och stod snällt och väntade till jag kravlat mig upp och det krävdes all min självbehärskning för att inte börja gråta. Efter att jag samlat mig några minuter satt jag upp igen och fortsatte galoppera även fast det snurrade lite när jag blundade. Denna gång MED stigbyglar. Resten av lektionen gick jättebra även fast jag inte orkade jobba så hårt som jag borde ha gjort. Sen borstade jag Samson och mockade hans box innan jag släppte ut honom.
När Fredrik sen kom och hämtade mig började jag faktiskt grina, jag vet inte varför för det gjorde inte så ont längre. Men förmodligen var det mycket av min stolthet som fick sig en törn, plus några dåliga minnen från att ramla av som gjorde att fördämingen släppte. Men det är sådant här som hör till ridingen för som min ridlärare sa när jag var liten: Man är ingen riktigt ryttare förrens man har ramlat av 100 gånger. Så nu har jag väl bara gissningsvis 80 gånger kvar då....jippie! Natten blev jobbig och det gjorde ont så fort jag rörde på mig och med en uppskrapad hårbotten med en jättebula är det inte så skönt att ligga på kudden. Så idag blev jag hemma från jobbet och vilar upp mig.
För jag måste ju vara pigg när jag åker till stallet ikväll igen :)
Igår var första dagen på min kvällskurs i ridning här på Åland. Jag har varit allmänt dunderförkyld hela helgen och var på jobbet igår enbart för att med gott samvete kunna åka till stallet på kvällen. Jag kämpade mig igenom dagen med huvudvärk och en ständigt rinnande näsa men till sist blev det eftermiddag och dags att åka hem. Kursen började klockan sex och på vägen dit kände jag mig mycket förväntansfull. Väl där fick jag hästen Samson som var ny i stallet och en riktigt biff, då menar jag att han var stor alltså! men inte så hög utan mest grov och biffig. Dessutom var han väldigt pigg och när jag kom till hans box så fullkomligt prejade han ut mig så fort jag fått på honom grimman och jag tänkte lite nervöst att han nog kommer vara väldigt pigg att rida.
Samson visade sig vara väldigt trevlig att både sköta och rida, jag hade hamnat i den avancerade ridgruppen, alltså med dem som har ridit mycket vilket jag oxå har. Men nu var det ungefär ett år sedan, vilket jag berättade. Men men, här skulle det tränas för fulla muggar och det var dressyr med sittträning som gällde. Utan stibyglar....i galopp....på en volt (alltså en rund ring). Jag hade problem att hålla balansen redan i traven utan mina stigbyglar som vi hade fått lägga upp framför sadeln och Samson genade friskt med mig och jag jobbade som en galning med att hålla mig kvar och samtidigt få Samson att göra som jag ville, Jag gav honom dubbla signaler hela tiden och tyst viskade jag förlåt när jag för femtonde gången råkade rycka honom i munnen iett försök att hålla mig kvar på hans rygg. Sedan sa ridläraren: så fattar vi vänster galopp! Dum som jag var tänkte jag att jag minsann inte skulle vara sämre än någon annan och med tanken om att jag säkert skulle åka av så fattade jag vänster galopp.
Mycket rikttigt hann hästen knappt börja galoppera innan jag hängde på sidan som en fåne och funderade på om jag skulle försöka klänga mig upp igen eller om jag helt enkelt skulle glida av och sen hoppa upp igen. Jag valde det senare, mer eller mindre frivilligt.... Det vara bara det att det var exakt 8 år sedan jag ramlade av och man faller tydligen väldigt mycket tyngre som 23 än som 15. Herregud vilken duns ner i backen det blev. Min hjälm flög allvärldens väg innan jag knappt nuddat marken vilket ledde till att mitt bakhuvudet fick ta hela smällen. Samson tvärstannade och stod snällt och väntade till jag kravlat mig upp och det krävdes all min självbehärskning för att inte börja gråta. Efter att jag samlat mig några minuter satt jag upp igen och fortsatte galoppera även fast det snurrade lite när jag blundade. Denna gång MED stigbyglar. Resten av lektionen gick jättebra även fast jag inte orkade jobba så hårt som jag borde ha gjort. Sen borstade jag Samson och mockade hans box innan jag släppte ut honom.
När Fredrik sen kom och hämtade mig började jag faktiskt grina, jag vet inte varför för det gjorde inte så ont längre. Men förmodligen var det mycket av min stolthet som fick sig en törn, plus några dåliga minnen från att ramla av som gjorde att fördämingen släppte. Men det är sådant här som hör till ridingen för som min ridlärare sa när jag var liten: Man är ingen riktigt ryttare förrens man har ramlat av 100 gånger. Så nu har jag väl bara gissningsvis 80 gånger kvar då....jippie! Natten blev jobbig och det gjorde ont så fort jag rörde på mig och med en uppskrapad hårbotten med en jättebula är det inte så skönt att ligga på kudden. Så idag blev jag hemma från jobbet och vilar upp mig.
För jag måste ju vara pigg när jag åker till stallet ikväll igen :)
Kommentarer
Trackback
