susannaibadet

Vi lyckades inte rädda Roborowski. När vi väl såg att han var sjuk så var han så sjuk att det redan var försent. Han hade förmodligen fått lunginflammation och det är den vanligaste dödsorsaken för hamstrar men vi ville i alla fall försöka rädda honom. Vi åkte till veterinären där han fick antibitoika och lite smärtstillande men det blev för mycket för honom och han somnade in i min hand. Tårarna rullade nerför mina kinder och jag blev förvånad över hur starkt jag kände för den lilla lilla varelsen i min hand som inte längre andades. Robban var en familjemedlem och mitt och fredriks allra första husdjur, han kommer därför alltid att vara speciell för oss då vi tack vare honom har fått se sidor hos varandra som vi inte visste fanns. Det är nu mer än två veckor sedan och den allra värsta sorgen har lagt sig för länge sedan men när jag tänker på hans små tassar när han satt och knaprade på ett digestivkex eller på när han sprang i "terapihjulet" så känner jag stor saknad.

Jag vet att han var liten men som veterinären sa "Kärlek har inte med storleken att göra".

Roborowski, jag hoppas du har det bra i hamsterhimlen....