Jag vet att man inte får säga så här men....
Vilken vecka det var! Först midsommar var vi hemma och grillade och tog det lugnt och sen tidigt morgonen efter bar det av till Götet och där var det helt underbart. Atmosfären var som att vara utomlands och alla var trevliga och krogar och restauranger i överflöd. Träffade min gamla gymnasiekompis Merry och det var jättekul, hon var precis sig lik! Sen gick vi konsert och då spöregnade det i 20 minuter men som tur var hade vi tak. Mäktigt med 56000 människor på samma plats och en helt okej konsert även om de inte är mina favvisar. Hade lika gärna kunnat titta bara på Fredda i 2 timmar eftersom han såg så lyrisk ut : ) Dagen efter bar det av till Liseberg och då var Johan och Mumin med också och Mumin och jag åkte ALLT bara för att kunna säga att vi åkte ALLT. Då menar jag även Fritt Fall, Balder och alla de mest läskiga attraktionerna.... Mmmmhhmm det är sant, inte gammal och grå än inte! Fick även med mig livrädda Johan upp i en bergochdalbana men orden "den är för barn" och sen precis innan vi skulle åka sa jag lent "Johan, den här är inte alls för barn" och så åkte vi iväg Mohahhahah! Stannade även en dag extra i Göteborg eftersom vi hade så kul och sen blev det Roadtrip till Åland dagen efter.
På Åland har jag bara glassat omkring och ätit lunch med Fredda och sen legat på stranden tills han slutat och då hittat på nåt. Har varit soft och jag känner att jag fått vila men samtidigt gjort väldigt mycket. Nu är man tillbaka på jobb och om tre veckor har jag 2 veckors semester igen så jag får se fram emot det!
Hej då
Så har man blivit befodrad då!
Har precis varit på anställningsintervjun med chefen och mådde faktiskt riktigt illa precis innan, är glad att det inte hände en olycka. Jag tror i och för sig det kan vara bra att få prova på hur kroppen reagerar i olika situationer ibland och visst är det häftigt att tankar och känslor kan ha sån inverkan på hur man mår fysiskt....Men allt gick bra och efter ett tag slappnade jag av och det började flyta på bra och det känns som jag skötte mig och inte sa något korkat.
Lite tråkigt att lämna coachandet som är så fritt upplagt men jag kommer ju coacha på ett annat sätt istället. Hoppas jag får eget rum nu....Inte troligt men ändå. Åh jag blev helt slut nu, ska åka hem och diska. Min kollega bara: Åh men då måste du ju fira! Jag sa att jag skulle hem och diska och softa. Får bli firande i helgen när Fredda och jag drar till Göteborg för en romantisk weekend (och en AC/DC konsert) men mycket god mat och shopping! Gud vad härligt det ska bli att bo på hotell...älskar känslan av att inte behöva bry sig om nånting utom att bara vara.
Och sen semester hela nästa vecka, kan det bli bättre!
Ensam är stark?
Ja eller jag försöker intala mig det nu när jag kommer hem till en tom lägenhet, tar en tallrik fil och en macka och tittar på tv helt själv, går och lägger mig själv och stiger upp själv plus att jag inte har någon som skrattar åt allt konstigt jag säger och gör. Att Fredda har åkt till Åland över sommaren är en stor omställning och känslan av att jag har tappat nåt dröjer sig kvar, typ min högra arm eller nåt....
Fördelarna är ju att jag slipper bli överfallen i dörren när jag kommer hem och är svettig efter cykelturen och allmänt pissed off och trött, att jag får bestämma helt själv vad jag vill äta och när, att jag har hela sängen för mig själv och verkligen får sova hela nätterna (annars brukar Fredda ha som hobby att väcka mig när han kommer in och lägger sig 3 timmar efter att jag gjort det), det är mycket lättare att gå upp när man inte är avis för att han får ligga kvar och tryna och jag får titta på vad jag vill på tv!
Men jag väljer bort dessa fördelar närsomhelst för att få vara med min bästa vän och pojkvän! Som tur är så träffas vi snart, midsommar och sen direkt en veckas semester är det som ligger närmast. Det är kul att ha nåt att se fram emot men samtidigt går tiden så långsamt!
En seriös fråga. När i helvete ska man sluta få finnar? Jag är snart 24 och sköter min hud mycket bra, äter inte en massa godis och ändå ploppar de jävlarna upp. Jag kanske har en helt finnfri vecka i månaden och sen har jag alltid minst en eller två röda prickar som jag irriterar mig på. Jag trodde att när man var "vuxen" så skulle man inte ha tonårsproblem längre men icke......
Kram till er!
Livet
Förra året vid den här tiden förlorade mina gamla barndomsvänner sin pappa väldigt hastigt till en sjukdom. Det värsta som kunde hända hände. Efter det har jag haft en rädsla för att mina egna föräldrar ska drabbas av någon sjukdom och att de inte ska klara sig. Det är ju bara att erkänna att de är i en ålder som är mest utsatt för hjärtinfarkt, cancer, hjärt och kärlsjukdomar mm och jag är livrädd att nåt sånt ska drabba dem. Det värsta är att det känns som att jag bara går omkring och väntar på att få det där samtalet.... Speciellt pappa är jag orolig för, han har rökt i hela sitt liv och båda hans föräldrar dog i cancer vilker gör att oddsen inte ser speciellt bra ut.
Jag har själv aldrig haft nån rädsla för döden. Men förra sommaren ramlade jag (igen) av en häst och fick en rejäl hjärnskakning då hjälmen flög av och jag slog mig i huvudet. Efter det började jag tänka mer på hur sköra vi människor egentligen är. Det finns så stora krafter i rörelse där ute i världen och vi har verkligen inget att sätta emot i jämförelse. Tänk stål, sjukdomar, tyngdkraft och teknik mot hud, skelett, mjuka kroppsdelar och vetenskap. Så då bestämde jag mig för att börja vara mer rädd om mig själv och till exempel cykla med cykelhjälm. Gör jag det idag? Nä det gör jag inte, plus att jag har musik i öronen så att jag inte hör bilarna..... Återigen så glömmer man med tiden sin egen sårbarhet och lever i tron att man är odödlig.
Var på ett underbart bröllop i helgen i hemstaden Valdemarsvik för att skriva om något helt annat! Det var fint väder, underbar miljö och trevliga människor. Brudparet var jättefina och fick massa fina presenter. Fredda och jag var uppklädda och på strålande humör. Blev mycket prat om gamla minnen vilket var riktigt roligt! Kvällen flöt förbi i vitt vins tecken och jag drack väl ett glas eller två för mycket men jag tror jag lyckades dölja det ganska bra för på vägen hem sen så vinglade jag typ över hela vägen och hängde på Fredda som blev väldigt förvånad då han inte märkt att jag var så onykter som jag faktiskt var.... Sen hade jag suttit inne på Robins rum hemma och pratat en massa med honom och sen dagen efter berättade jag samma saker för honom som jag sagt då utan att ha en aning om det! Pinsamt.
Det tråkiga med kvällen var att jag fick veta att min kompis Haidis pappa hade ramlat ner från ett träd och skadat sig väldigt illa. Ännu ett bevis på hur lätt hänt det är....Jag håller alla tummar för att det går bra nu.
Var rädda om er och kom ihåg att jag blir jättearg om det händer er nåt! Så, nu är det ingen som vågar bli sjuk eller skada sig : )
