I'm back!
Sorry alla fans (ha ha) men jag har varit lite busy. nä nu ljög jag, jag hade ingen lust att skriva helt enkelt! för sån är jag, en liten periodare. men nu känner jag lusten spritta i fingertopparna när de dansar över tangenterna i pekfingervalsen :)
Skolan är igång och det betyder skönt studentliv med sovmorgonar och korta föreläsningar följt av en fika med lite tjejsnack. Men det betyder också fyra 200 sidors böcker att läsa ut (helst samtidigt) och seminarier där man förväntas vara deltagande och påläst. Vilket jag tro det eller ej har lyckats vara under hela kursen, tills jag fick veta att man ändå bara kan få g...där sjönk min motivation med typ tusen procent. Skolan är rolig faktiskt och jag stormtrivs på södertörn där jag nu är tillbaka efter ett långt pendlingsår till Stockholms universitet. Tjejerna från de första åren på europaprogrammet är återigen samlade och det är lika kul som det alltid varit!
Men en sak stör mig. Varför varför stressar alla så jäkla mycket??? Jag har under sommaren bott på en av världens lugnaste platser, nämligen Åland och man har cyklat överallt och aldrig behövt passa några livsviktiga buss eller tågtider och det har varit så skönt! Tänk att det helt plötsligt blev helt sjukt svårt att bestämma träff för en fika med en kompis som bor i stan bara 20 min bort. Så här brukar det låta:
-Kan du ta en fika den här veckan? -Nä alltså jag hinner verkligen inte den här veckan, men nästa vecka på onsdag då? -Jag åker till Irland då och är borta en vecka så det går inte. -Okej men vi får höras i slutet av oktober och bestämma nåt!
hallååå slutet av oktober lixom! Att jag åker till Irland är i och för sig inte det mest förekommande men ni fattar vad jag menar.....
Min mamma kommer hit imorgon så nu måste jag verkligen städa lite annars kommer hon få spader!
tjenixen!
Skolan är igång och det betyder skönt studentliv med sovmorgonar och korta föreläsningar följt av en fika med lite tjejsnack. Men det betyder också fyra 200 sidors böcker att läsa ut (helst samtidigt) och seminarier där man förväntas vara deltagande och påläst. Vilket jag tro det eller ej har lyckats vara under hela kursen, tills jag fick veta att man ändå bara kan få g...där sjönk min motivation med typ tusen procent. Skolan är rolig faktiskt och jag stormtrivs på södertörn där jag nu är tillbaka efter ett långt pendlingsår till Stockholms universitet. Tjejerna från de första åren på europaprogrammet är återigen samlade och det är lika kul som det alltid varit!
Men en sak stör mig. Varför varför stressar alla så jäkla mycket??? Jag har under sommaren bott på en av världens lugnaste platser, nämligen Åland och man har cyklat överallt och aldrig behövt passa några livsviktiga buss eller tågtider och det har varit så skönt! Tänk att det helt plötsligt blev helt sjukt svårt att bestämma träff för en fika med en kompis som bor i stan bara 20 min bort. Så här brukar det låta:
-Kan du ta en fika den här veckan? -Nä alltså jag hinner verkligen inte den här veckan, men nästa vecka på onsdag då? -Jag åker till Irland då och är borta en vecka så det går inte. -Okej men vi får höras i slutet av oktober och bestämma nåt!
hallååå slutet av oktober lixom! Att jag åker till Irland är i och för sig inte det mest förekommande men ni fattar vad jag menar.....
Min mamma kommer hit imorgon så nu måste jag verkligen städa lite annars kommer hon få spader!
tjenixen!
