Hungrig!!
Alltså jag är så himla hungrig nu. klockan är snart sju och vi brukar alltid äta kl fem här men idag ska vi gå ut och äta och då blir det naturligt lite senare. Jag kan nog inte egentligen betäcknas som människa precis innan jag får mat när jag är så här hungrig tror jag. snarare ett vildjur som tuggar fradga och är jävligt mordisk! För mitt humör är extremt extremt dåligt innan jag får mat, fråga vem som helst som känner mig så kan säkert var och en redogöra för nånting hemskt jag sagt eller hur svarta ögon jag har precis innan jag blir utfodrad. och det är alltid samma visa
ex 1: Fredda och jag har gått på stan och ska mysa till det lite med en fin resturang, men kräsna som vi är så duger det inte med första bästa utan det sak letas och springas till olika hörn av staden (och stockholm är ganska stort faktiskt) för att hitta det allra bästa. När vi springer ner för gata nr 3 på jakt efter mat har mina steg blivit långsammare och gnället allt högre medan Fredda snällt släpar mig framåt och ropar glada tillrop som att "vi är snart där älskling, snart får du mat, lite till bara". Efter ännu en gata börjar jag svära högt och ljudligt om att det är hans fel att vi aldrig hittar nåt (fast det oftast är jag som dissar). Tills slut tröttnar han och vi går till Mc Donalds. Alltid samma sak men jag blir nöjd för jag får ju mat och vid det laget skulle det verkligen kunna vara vad som helst...
ex 2: Jag och linnea eller någon annan trevlig vän ska gå och äta någonstans men har som vanligt svårt att slita oss från affärerna och vid varje affär vi går förbi på vägen till resturangen tittar vi på varandra och säger bara en snabbis. Vid varje affär blir jag mer och mer matt och orkar till slut inte ens dra lite i kläderna samtidigt som jag låtsas vara glad och trevlig fast jag egentligen vill slå någon om jag inte får mat. Går det tillräckligt lång tid börjar mitt missnöje synas och det kan bli otrevligt för alla inblandade. men så långt behöver det oftast inte gå!
Nus ka vi snart åka och jag hoppas att vi hinner dit i tid....
kram
ex 1: Fredda och jag har gått på stan och ska mysa till det lite med en fin resturang, men kräsna som vi är så duger det inte med första bästa utan det sak letas och springas till olika hörn av staden (och stockholm är ganska stort faktiskt) för att hitta det allra bästa. När vi springer ner för gata nr 3 på jakt efter mat har mina steg blivit långsammare och gnället allt högre medan Fredda snällt släpar mig framåt och ropar glada tillrop som att "vi är snart där älskling, snart får du mat, lite till bara". Efter ännu en gata börjar jag svära högt och ljudligt om att det är hans fel att vi aldrig hittar nåt (fast det oftast är jag som dissar). Tills slut tröttnar han och vi går till Mc Donalds. Alltid samma sak men jag blir nöjd för jag får ju mat och vid det laget skulle det verkligen kunna vara vad som helst...
ex 2: Jag och linnea eller någon annan trevlig vän ska gå och äta någonstans men har som vanligt svårt att slita oss från affärerna och vid varje affär vi går förbi på vägen till resturangen tittar vi på varandra och säger bara en snabbis. Vid varje affär blir jag mer och mer matt och orkar till slut inte ens dra lite i kläderna samtidigt som jag låtsas vara glad och trevlig fast jag egentligen vill slå någon om jag inte får mat. Går det tillräckligt lång tid börjar mitt missnöje synas och det kan bli otrevligt för alla inblandade. men så långt behöver det oftast inte gå!
Nus ka vi snart åka och jag hoppas att vi hinner dit i tid....
kram
varför går allt åt helvete?
Precis så känns det idag och minsta lilla grej som går fel blir en stor grej som är jättejobbig. Och man vet att man inte borde klaga och att det finns massor med folk som har det mycket värre men man kan ändå inte för sitt liv dra på smilbanden ens en millimeter för det det känns bara så hopplöst. Undrar om det är den beryktade höstdeppressionen som börjar smyga sig på fast det är 22 garder varmt, sol och blåsigt. Men det är möjligt att det är den där lite kalla blåsten när den sveper över våra ansikten blir en föraning om vad som snart komma skall då våra kinder riktigt sticker av köld. Eller så har jag bara en dålig dag helt enkelt.
Okej jag erkänner väl då!
Som ni vet om ni har läst mina tidigare inlägg så har jag fått en hamster som jag och fredda nu vårdar ömt och gör allt för att han ska ha det så bra som möjligt. Han är inte direkt kelig som jag kanske hade önskat men ibland får man klappa honom på ryggen lite försiktigt medan han trycker sig mot marken av obehag under tiden. Trevliga små krabater är vad det är! Men det är faktiskt inte första gången jag är hamsterägare....
Den sanna historien är att jag faktiskt har haft en hamster en gång förut...Förlåt om jag inte berättade det för dig Fredda men det är lite smärtsamt att tänka på förstår du. Jag kunde nämligen inte ha kvar honom. Han hette Sushi och såg precis ut som Roborowski gör, dessvärre kom inte jag Sushi överens och när han bet mig i fingret och jag (i panik) skakade av mig honom så han trillade ner på golvet bestämde jag mig för att ge bort honom. Linnéa som sett hela förloppet erbjöd sig att ta hand om honom och hon var alltid lite nervös när jag var hemma hos henne och vi nån gång tog upp Sushi tror jag, med all rätt.... Men jag är äldre och klokare nu och hoppas att jag klarar av det här ansvaret den här gången :)
Idag har jag och Freddas syster Ulrica varit och ridit islandshäst och det är ju så fantastiskt härligt så det finns bara inte. Jag njöt i fulla drag när vi dundrade fram i galopp och hästens man flög upp i ansiktet på mig. Det måste vara den ultimata formen av avslappning för det går inte att tänka på något annat än just här just nu liksom. Och om det Inte var nog med det så ska vi på Trav ikväll så jag får ännu en liten häststund!!
Gud vad det är skönt att vara ledig! Jag trodde jag skulle bli rastlös och inte ha saker att göra men det finns att göra hela tiden och gör det inte det så ligger jag och läser en bra bok. Därför vill jag skicka en speciell hälsning till Fredda som ska jobba ända till skolan börjar och inte får nåt ledigt alls i sommar! MEN TÄNK VILKEN SNYGG TV VI FÅR SEN!
Hej svejs!
Den sanna historien är att jag faktiskt har haft en hamster en gång förut...Förlåt om jag inte berättade det för dig Fredda men det är lite smärtsamt att tänka på förstår du. Jag kunde nämligen inte ha kvar honom. Han hette Sushi och såg precis ut som Roborowski gör, dessvärre kom inte jag Sushi överens och när han bet mig i fingret och jag (i panik) skakade av mig honom så han trillade ner på golvet bestämde jag mig för att ge bort honom. Linnéa som sett hela förloppet erbjöd sig att ta hand om honom och hon var alltid lite nervös när jag var hemma hos henne och vi nån gång tog upp Sushi tror jag, med all rätt.... Men jag är äldre och klokare nu och hoppas att jag klarar av det här ansvaret den här gången :)
Idag har jag och Freddas syster Ulrica varit och ridit islandshäst och det är ju så fantastiskt härligt så det finns bara inte. Jag njöt i fulla drag när vi dundrade fram i galopp och hästens man flög upp i ansiktet på mig. Det måste vara den ultimata formen av avslappning för det går inte att tänka på något annat än just här just nu liksom. Och om det Inte var nog med det så ska vi på Trav ikväll så jag får ännu en liten häststund!!
Gud vad det är skönt att vara ledig! Jag trodde jag skulle bli rastlös och inte ha saker att göra men det finns att göra hela tiden och gör det inte det så ligger jag och läser en bra bok. Därför vill jag skicka en speciell hälsning till Fredda som ska jobba ända till skolan börjar och inte får nåt ledigt alls i sommar! MEN TÄNK VILKEN SNYGG TV VI FÅR SEN!
Hej svejs!
Paniken...
Jag har jämt panik över någonting. Och om jag inte har nåt att egentligen ha panik över så grubblar jag nog strax fram nåt att ha panik över förstår ni. Ibland är det panik över någonting allvarligt som att man kanske har valt fel utbildning och såna långvariga paniker, men oftast så har jag korta paniker.
Mitt favoritdjur är hästar eller som fredda brukar kalla dem "panikdjur". Ordet panikdjur är ett ord som han själv har uppfunnit när jag har berättat om de gånger en häst har blivit rädd för något när man varit ute och ridit och vänt på klacken och flytt så fort att man åkt av. På senare tid har han även börjat använda panikdjur som en skojfrisk :/ benämning på mig, för jag får panik ganska ofta. Som häromdagen så var jag och min kompis Haidi ute och gick och så fick jag en insekt i håret. Min reaktion var att börja hoppa lite lätt på stället samtidigt som det kom ett pipigt stegvis växande läte från mig tills hon hade viftat bort insikten. Haidi hade säklart kul åt det där men det är inte alltid lika kul för jag kan verkligen inte hjälpa det och ibland inträffar paniken på väldigt dumma ställen som caféer, på jobbet eller i matkön...Herregud folk måste ju tro att man är helt väck!
Idag har jag åkt cab med Pontus och vi har stekt hårt! För er som inte vet vad steka hårt innebär refererar jag till brats på Stureplan som sprutar champangne och viftar med händerna i luften. De steker. De äger världen (tror de) och det har vi oxå gjort idag! Cab is the shit och jag var nästan tvungen att pluta lite med läpparna varje gång jag kollade mig i backspegeln bara för att liksom! Alltså det var inte meningen det var en ren cab-reflex som jag inte kunde göra något åt. Är inte det konstigt?
Jojjo man kan väl inte ha haft 24 hamstrar heller (se kommentar)?! Du är 22 år och varje hamster lever 2 till3 år och vad jag vet så har du ingen hamster nu så min fråga blir: vad hände?
Ska bli så roligt på onsdag för då ska Fredda och hans band spela på Jojjos café Bönan här i Mariehamn och det kommer bli jättebra! Jag får återkomma om det efter spelningen men fram tills dess måste jag komma på ett sätt att ta itu med Freddas extrema obefogade nervositet!
Nu ska jag ut och gå för jag har lite panik över att jag aldrig tränar...
kram på er!
Mitt favoritdjur är hästar eller som fredda brukar kalla dem "panikdjur". Ordet panikdjur är ett ord som han själv har uppfunnit när jag har berättat om de gånger en häst har blivit rädd för något när man varit ute och ridit och vänt på klacken och flytt så fort att man åkt av. På senare tid har han även börjat använda panikdjur som en skojfrisk :/ benämning på mig, för jag får panik ganska ofta. Som häromdagen så var jag och min kompis Haidi ute och gick och så fick jag en insekt i håret. Min reaktion var att börja hoppa lite lätt på stället samtidigt som det kom ett pipigt stegvis växande läte från mig tills hon hade viftat bort insikten. Haidi hade säklart kul åt det där men det är inte alltid lika kul för jag kan verkligen inte hjälpa det och ibland inträffar paniken på väldigt dumma ställen som caféer, på jobbet eller i matkön...Herregud folk måste ju tro att man är helt väck!
Idag har jag åkt cab med Pontus och vi har stekt hårt! För er som inte vet vad steka hårt innebär refererar jag till brats på Stureplan som sprutar champangne och viftar med händerna i luften. De steker. De äger världen (tror de) och det har vi oxå gjort idag! Cab is the shit och jag var nästan tvungen att pluta lite med läpparna varje gång jag kollade mig i backspegeln bara för att liksom! Alltså det var inte meningen det var en ren cab-reflex som jag inte kunde göra något åt. Är inte det konstigt?
Jojjo man kan väl inte ha haft 24 hamstrar heller (se kommentar)?! Du är 22 år och varje hamster lever 2 till3 år och vad jag vet så har du ingen hamster nu så min fråga blir: vad hände?
Ska bli så roligt på onsdag för då ska Fredda och hans band spela på Jojjos café Bönan här i Mariehamn och det kommer bli jättebra! Jag får återkomma om det efter spelningen men fram tills dess måste jag komma på ett sätt att ta itu med Freddas extrema obefogade nervositet!
Nu ska jag ut och gå för jag har lite panik över att jag aldrig tränar...
kram på er!
Jag kommer från landet!
Vi har en kohage precis brevid vårat hus på somrarna även fast vi bor i ett villasamhälle. Är inte det ganska coolt!? Det som inte är så coolt är vad det för med sig att bo brevid en kohage....en massa gigantiska spyflugor...
Den här veckan har jag varit och hälsat på min hemstad och de personer som bor kvar i den, typ min mamma och pappa och en kompis. Men som tur är har de flesta kompisarna inte flyttat så långt bort så det går bra att ta sig till dem med bil! Varje gång jag är här känner jag att jag blivit lite mer fjompig och märker tydligt att jag inte är samma tjej som jag var när jag bodde här. Storstadslivet har förändrat mig. Jag som en gång hade en spindel som husdjur i hörnet vid min säng utan minsta fruktan (herregud) är nu livrädd för de stora bestarna som är ute för att döda och äta upp mig! Och inte bara dem, det kryllar av äckliga gräshopppor, myror, skalbaggar och nattfjärilar. Låg ute på gräsmattan och solade och det gick inte en minut utan att man var tvungen att fifta bort nåt litet äckel som tyckte att det var ok att husera på min bara kropp. Nu längtar jag faktiskt tillbaka till storstaden och vintern då alla kryp är döda eller ligger i ide! Men jag måste erkänna att det var lättare att leva som jag gjorde förr, jag menar det måste ju ta på kroppen att stup i kvarten få hjärtat i halsgropen (för att inte tala om stämbanden)!
Min mamma har varit hårfrisörska så nu har jag blivit både klippt och färgad utan att det kostade en enda krona. Helt fantastiskt! men vi lät nog färgen sitta lite för länge (ca 40 min) för det blev liksom mer gult än blont och det är inte så vackert... Men bättre än 5 cent utväxt i alla fall.
Vänta du bara pontus din tid kommer mohaahah...Nä men det ska bli kul att höra om ditt hångel även om jag såklart har fått den grova versionen dragen redan!
Saknar dig fredda men vi träffas imorrn för då är det back to basic, alltså Åland som gäller!!
hej då!
Den här veckan har jag varit och hälsat på min hemstad och de personer som bor kvar i den, typ min mamma och pappa och en kompis. Men som tur är har de flesta kompisarna inte flyttat så långt bort så det går bra att ta sig till dem med bil! Varje gång jag är här känner jag att jag blivit lite mer fjompig och märker tydligt att jag inte är samma tjej som jag var när jag bodde här. Storstadslivet har förändrat mig. Jag som en gång hade en spindel som husdjur i hörnet vid min säng utan minsta fruktan (herregud) är nu livrädd för de stora bestarna som är ute för att döda och äta upp mig! Och inte bara dem, det kryllar av äckliga gräshopppor, myror, skalbaggar och nattfjärilar. Låg ute på gräsmattan och solade och det gick inte en minut utan att man var tvungen att fifta bort nåt litet äckel som tyckte att det var ok att husera på min bara kropp. Nu längtar jag faktiskt tillbaka till storstaden och vintern då alla kryp är döda eller ligger i ide! Men jag måste erkänna att det var lättare att leva som jag gjorde förr, jag menar det måste ju ta på kroppen att stup i kvarten få hjärtat i halsgropen (för att inte tala om stämbanden)!
Min mamma har varit hårfrisörska så nu har jag blivit både klippt och färgad utan att det kostade en enda krona. Helt fantastiskt! men vi lät nog färgen sitta lite för länge (ca 40 min) för det blev liksom mer gult än blont och det är inte så vackert... Men bättre än 5 cent utväxt i alla fall.
Vänta du bara pontus din tid kommer mohaahah...Nä men det ska bli kul att höra om ditt hångel även om jag såklart har fått den grova versionen dragen redan!
Saknar dig fredda men vi träffas imorrn för då är det back to basic, alltså Åland som gäller!!
hej då!
